Kyrkomötet Motion 2007:49 av Caroline Krook och Sven Thidevall
Utredning av Svenska kyrkans lokala nivå

Förslag till kyrkomötesbeslut

Kyrkomötet beslutar att uppdra till Kyrkostyrelsen att tillsätta en utredning med syfte att förenkla och förtydliga vår kyrkas lokala nivå: pastoralt, administrativt och ekonomiskt.

Motivering

Som biskopar i ett storstadsstift respektive ett stift med många landsbygdsförsamlingar ser vi båda ett allt påtagligare behov av att samla erfarenheterna av hur vår kyrkas organisation fungerar på den lokala nivån, med sikte på att ge den lokala kyrkan bättre förutsättningar att förverkliga sin grundläggande uppgift att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. (2 kap. 1 § kyrkoordningen)

Vår kyrkas komplicerade struktur utgör ett demokratiskt problem, eftersom den minskar transparensen och därmed öppenheten. Men den skapar också slitningar och friktioner, som blir till hinder i arbetet med det som är vårt uppdrag. Arbetsmiljöverkets tillsynsrapport om Svenska kyrkans arbetsmiljö (Rapport 2007:3) påminner oss om att vi har skaffat oss en så komplicerad organisation att den blivit ett arbetsmiljöproblem i sig.

Demokratiutredningen har redan pekat på behovet av att se över den lokala nivån. Den föreslår att de "förändringar som har skett i den lokala strukturen bör utvärderas ur ett brett perspektiv bland annat som underlag för diskussioner om förenklingar av organisationen på lokal nivå. [...] Som ett naturligt ideal ser vi en enkel, lättförståelig och tydlig organisation med ett klart samband mellan befogenheter och ansvar. Den organisationsform som kommer närmast detta är enförsamlingspastoratet." (Välja med förtroende. Svenska kyrkans utredningar 2006:2, sid. 135.)

I kyrkoordningen beskrivs församlingen som en gemenskap med gudstjänsten som utgångspunkt. Men kyrkoordningens paragrafer visar att församlingen också har en organisatorisk sida. Dessa två sidor av församlingens liv går igen genom kyrkans hela historia. Kyrka och församling framträder alltid både som en organisation och som en gudstjänstfirande gemenskap. Det är inte en slump att av en församling i Svenska kyrkan fordras både ett gudstjänstliv och en styrelse. (37 kap. 2 § kyrkoordningen)

Förr hade organisation, gudstjänstgemenskap och bygd ett direkt samband med varandra. Bygden samlades till gudstjänst i sin kyrka, och för att detta skulle vara möjligt organiserades församlingen. Men från mitten av 1800-talet ökar skillnaden allt mer mellan församlingen som organisation och församlingen som gudstjänstfirande gemenskap.

I dag ser vi att de lokala gemenskaperna blir allt mer varierade och föränderliga. Församlingen som organisation har samtidigt växt i omfattning. Den utvecklingen drivs fram av större krav från samhällets sida. Ekonomi, personaladministration, fastighetsskötsel och många andra områden fordrar en professionell kompetens i tidigare oanad omfattning.

Detta väcker frågor om vad vi i dag kan mena med en församling. Den gamla modellen utgår från att gudstjänstgemenskap, bygd, organisation och pastoralt ansvar sammanfaller. Undantag har visserligen alltid funnits, men numera har undantagen blivit regel. Den traditionella modellens sammanlänkning av organisation, gemenskap och bygd har försvagats eller försvunnit.

Vi har genom utvecklingen helt enkelt hamnat i ett läge som ingen från början tänkt sig. Vi har fått församlingar med många kyrkor men få församlingsbor, och församlingar med många församlingsbor men få kyrkor. Vi börjar till och med få församlingar där de flesta församlingsborna inte tillhör Svenska kyrkan. Vi har också på den organisatoriska sidan fått många olika slags församlingar: enförsamlingspastorat med eller utan distrikt och "socknar" som bildar egen samfällighet, enförsamlingspastorat med eller utan distrikt och "socknar" som ingår i flerpastoratssamfällighet, flerförsamlingspastorat som bildar egen samfällighet, flerförsamlingspastorat som ingår i flerpastoratssamfällighet.

Genom olika typer av sammanslagningar och samverkan försöker vi så gott det går att pressa in oss i en kostym som inte längre passar. Vi menar att det är dags att hitta nya organisationsformer – för den lokala gemenskapens skull. Det lokala pastorala arbetet har alltid varit utgångspunkten för församlingsbildning. Det är fortfarande en god utgångspunkt. Samtidigt behöver de lokala pastorala enheterna vara uthålligt bärkraftiga. Det betyder större administrativa områden som underlag för avgiftsupptagningen. Vi menar därför att det är dags att påbörja en utredning om hur en organisation ska se ut som samtidigt tjänar det pastorala uppdraget och behovet av större administrativa områden för avgiftsupptagning. Vi tror att endast så kan de lokala gemenskaperna bäras på det flexibla och långsiktiga sätt som i dag är nödvändigt.

Mot denna bakgrund menar vi att det är dags att utreda den lokala nivån i vår kyrka, i syfte att förenkla den och finna former för större administrativa områden för avgiftsupptagning som kan bilda uthålligt bärkraftiga pastorala enheter, som utifrån församlingens uppdrag kan stödja och bära varierande lokala gemenskaper kring kyrka och gudstjänst. Alltså: Hur kan vi i dag tänka kring den lokala nivån och kring församlingsbegreppet?

Stockholm och Växjö den 23 juli 2007

Caroline Krook, biskop Sven Thidevall, biskop